Sveriges kust är nästan 1 000 kilometer längre än Tysklands. Trots det har Tyskland hittills installerat drygt 40 gånger mer havsbaserad vindkraft än Sverige, som än så länge bara har några enstaka vindkraftverk till havs. De flesta europeiska länder med kust ligger långt före.

"Den stora bromsen i Sverige är att elpriset är så lågt. Den allra billigaste energikällan i dag är landbaserad vindkraft. Men till havs är det än så länge för dyrt, även om priserna snabbt är på väg ner", säger Sara Fogelström, forskare vid Chalmers tekniska högskola och föreståndare för Svenskt vindkraftstekniskt centrum.

Bygga ut stamnätet

Enligt branschorganisationen Svensk vindenergi har produktionskostnaden för havsbaserad vindkraft minskat med 75 procent sedan 2012. Men en av de kostnader som inte har minskat är anslutningen till stamnätet på land. I och med energiöverenskommelsen 2016 bestämdes att anslutningsavgiften skulle slopas, och nu har regeringen föreslagit att statliga Svenska kraftnät ska bygga ut stamnätet i havet, ungefär som på land, för att minska avståndet till anslutningspunkterna.

"Min gissning är att om det stödet går igenom så får vi se fler havsbaserade vindkraftverk i Sverige, för då blir kalkylen lönsam", säger Sara Fogelström.

Hanna Magnusson, kommunikationsansvarig vid intresseorganisationen Svensk vindenergi, håller med om att kostnaden har bromsat utbyggnaden hittills, men säger att produktionskostnaderna nu har sjunkit så mycket att det har blivit konkurrenskraftigt på riktigt att bygga vindkraftverk till havs även i Sverige.

Omfattande utredningar

Dessutom pekar hon på tillståndsprocesserna, som är betydligt krångligare till havs än på land.

"Det är fler myndigheter inblandade och det krävs mer omfattande utredningar som tar mycket längre tid", säger Hanna Magnusson.

Ett exempel är tillstånd för bottenutredning, som först ska godkännas av regeringens expertmyndighet SGU – och som sedan ofta bara kan genomföras under våren och sommaren, när väderförhållandena är gynnsammare.

"I de flesta andra länder har man den omvända processen med ett slags auktionssystem. Staten pekar ut områden där man vill ha vindkraft, som bolagen sedan får buda om. Då går det betydligt snabbare", säger Hanna Magnusson.

Men nu har marknaden börjat ta fart även i Sverige, påpekar hon.

"Fast det dröjer nog till 2030 innan vi får se någon storskalig utbyggnad av havsbaserade vindkraftsparker här, skulle jag tro. Det beror framför allt på de här omfattande tillståndsprocesserna".

Havsbaserade vindkraftverk anses ha många fördelar. Vinden är starkare och jämnare till havs, det går att använda större turbiner eftersom delarna kan fraktas på båt i stället för på slingriga vägar – och det finns bättre möjligheter att placera anläggningarna där de inte stör närboende. Dessutom finns goda förutsättningar att bygga i södra delen av landet, där energibehovet är störst.

Men trots att havet är stort finns det många olika intressen som trängs och riskerar att krocka när havsbaserade vindkraftsparker ska byggas runt Sveriges kuster, till exempel fiske, känslig natur och försvarsverksamhet. Det är ett problem som Havs- och vattenmyndigheten har brottats med i drygt fem år, under arbetet med den tjocka rapporten "Havsplaner för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet" som regeringen ska ta ställning till nu under våren.

"De två största hindren är försvarsintressen och känsliga naturvärden, exempelvis hotade sjöfåglar och tumlare, säger Joacim Johannesson", projektledare vid Havs- och vattenmyndigheten.

Tumlare och havsfåglar

Men kritiker menar att utredarna har gjort det onödigt svårt för sig, genom att utgå från en föråldrad syn på var det går att bygga vindkraftverk till havs. Gränsen har dragits vid 40 meters djup. Och det är framför allt i sådana grundare vatten som det finns värdefulla naturintressen, exempelvis Midsjöbankarna söder om Gotland, där Östersjöns tumlare samlas för att para sig och alfåglar dyker efter föda."Det har hänt oerhört mycket med tekniken. Nu är det möjligt att bygga bottenfasta vindkraftverk ned till åtminstone 60 meters djup. Dessutom har det blivit en stor marknad för flytande vindkraftverk globalt, och då är man ju inte alls begränsad av djupet på samma sätt", säger Sara Fogelström, forskare vid Chalmers tekniska högskola och föreståndare för Svenskt vindkraftstekniskt centrum.

Djupbegränsningen har resulterat i att de föreslagna havsplanerna främst pekar ut små och fragmenterade områden för vindkraftsparker till havs, menar Sara Fogelström.

"Det är mer praktiskt att kunna bygga större parker. Dels för att det ger mer effekt, dels för att kostnaderna för anslutning till elnätet minskar om man slipper dra många separata kablar. Jag tycker att det hade varit bättre att strunta i djupet helt och överlåta den bedömningen till producenterna, som hela tiden utvecklar tekniken", säger Sara Fogelström.

Arbetat sedan 2012

Joacim Johannesson, vid Havs- och vattenmyndigheten, håller till viss del med om kritiken, och menar att det sannolikt finns anledning att se över djupbegränsningen när havsplanerna revideras nästa gång, vilket enligt EU-direktiv ska ske minst vart åttonde år."Vi har hållit på med det här arbetet sedan 2012, och då var det inte tal om att det skulle kunna vara lönsamt att bygga ner till 60 meter. Så planen innehåller inga djupa vatten nu, det stämmer", säger Joacim Johannesson.

Joacim Johannesson säger att de sannolikt kommer att utöka djupområdet till nästa version. Men han påpekar att det finns många intressekonflikter även på större djup, framför allt olika typer av försvarsintressen.

Inte spikade än

Havsplanerna ska fungera som ett vägledande dokument, för att underlätta processen när bolag ansöker om att få bygga vindkraftsparker. Enligt Hanna Magnusson, som är kommunikationsansvarig på branschorganisationen Svensk vindenergi, är det därför en nackdel att Havs- och vattenmyndigheten inte har tittat på de djup som vindkraftbolagen numera anser vara möjliga att utnyttja.

"Det hade naturligtvis varit bättre om de hade tittat på större områden i havsplanerna. Men planerna är ju inte spikade än. Så vi har fortfarande förhoppningar att man ska ta med något i portaltexten om att vindkraft ska få högre prioritet", säger Hanna Magnusson.

Havsbaserade vindkraftverk bedöms ha mycket stor potential både globalt och i svenska vatten. Uppskattningarna av hur mycket el som skulle kunna produceras av svenska vindkraftverk till havs går isär.

Havs- och vattenmyndigheten uppskattar i de föreslagna havsplanerna en potential på 23–31 TWh i de områden som pekats ut som lämpliga för havsbaserad vindkraft (som jämförelse var Sveriges totala elkonsumtion 133,8 TWh år 2020).

Naturskyddsföreningen beräknar i en ny rapport, som utgår från de föreslagna havsplanerna, potentialen i Svenska vatten till 56 TWh. Då har känsliga naturområden exkluderats, men områden där totalförsvaret anmält intressen har inkluderats.

Branschorganisationen Svensk vindenergi genomför just nu en studie av möjliga områden ned till 70 meters djup. De har inte landat i en färdig beräkning av hur stor produktionen då kan bli, men tidiga uppskattningar pekar på en bit över 90 TWh.

Produktionskostnaden för havsbaserad vindkraft har minskat med 75 procent sedan 2014, framför allt på grund av teknikutveckling i form av större turbiner. Den genomsnittliga kapaciteten för en turbin installerad under 2020 var 8,2 MW, vilket är mer än en fördubbling.

Branschen bedömer att kapaciteten ökar till cirka 15 MW år 2030.

I dag finns fyra havsbaserade vindkraftsparker i Sverige:

Lillgrunds vindkraftspark (söder om Öresundsbron).

Bockstigen (väster om Gotland).

Vindkraftparken Kårehamn (öster om Öland).

Vindpark Vänern (väster om Hammarön i Vänern).