Det är en komprimerad snabbkurs som de ukrainska soldaterna har fått – med lektioner samtliga veckans dagar, ibland upp till tolv timmar per dygn. Att vissa saknat förkunskaper har komplicerat det hela, liksom att de svenska instruktörerna måste använda sig av tolk.

"Jag hade gärna sett att utbildningen var längre. Men Ukraina har inte den lyxen", säger Mats Ludvig, överste och arméns operationschef.

Soldaterna har valts ut av den ukrainska generalstaben. Många är äldre, mellan 40 och 50 år.

Några kommer direkt från fronten och har varit under tung artilleribeskjutning. Andra saknar helt militär erfarenhet och har inte mer än en grundläggande soldatutbildning på några veckor.

Bland eleverna finns allt från lärare, bilmekaniker och egenföretagare – till en biodlare.

"Han genomgick en grundläggande militär utbildning på fem veckor och sedan skeppades han hit. Han är över 50 år", säger Mats Ludvig.

De svenska instruktörerna vittnar om ett starkt engagemang och motivation hos de ukrainska soldaterna.

"Det är ingen ålderstigen, överbliven utrustning utan det här är den modernaste utrustningen som finns", säger han.

Att utbildning på plats i Sverige medföljer är naturligt, anser han.

"Det är för att se till att utrustningen används på rätt sätt. Det handlar om hur man ska köra vagnen och strida från vagnen men också hur man ska vårda utrustningen. Ett sånt här stridsfordon kostar ju tiotals miljontals kronor. Då måste man se till att den följer sin tekniska livscykel".

Även säkerhetsmässiga och ekonomiska aspekter har sannolikt vägt in i beslutet att utbilda på hemmaplan, säger han.

Om utbildning skett även på fler vapensystem som Sverige skänkt, som Leopardstridsvagnar och artillerisystemet Archer, har Försvarsmakten inte avslöjat. Men enligt Johan Huovinen är det inte omöjligt.

"Det skulle man mycket väl kunna tänka sig. Det låter rimligt att utbildning skett i Sverige".Han är övertygad om att utbildningen varit lyckad.

"Sverige hade aldrig släppt iväg den här utrustningen till Ukraina om de inte hade nått utbildningsmålen".

"Neo" är 48 år från Odessa i södra Ukraina. Han mobiliserades till kriget så sent som i december. Efter tio veckors militär grundutbildning skickades han till Sverige.

Han är övertygad om att de svenska stridsfordonen kommer att ge de ukrainska styrkorna ett övertag.

"Jag kan jämföra med de gamla ryska stridsfordon som vi har – det här är mycket mer sofistikerat".

Neo har aldrig tidigare varit i strid. Han säger att han ser sig som en "civil person". Innan han kallades in jobbade han för en internationell hjälporganisation. Nu kommer han som plutonchef att skickas till den yttersta frontlinjen för att pressa tillbaka de ryska styrkorna i den ukrainska motoffensiven.

Helst hade han önskat att kriget vore slut i dag, säger han. Kvar i Ukraina har han fru och två döttrar. Neo konstaterar att han får försöka skjuta undan rädslan.

"Jag är mer redo för strid nu än jag var innan den här utbildningen".

Det är en ny företeelse att Sverige utbildar ukrainska soldater på svensk mark.

Tidigare har svenska soldater bland annat deltagit i den brittiska arméns militära utbildning av ukrainare – men när beskedet om 50 svenska stridsfordon 90 till Ukraina kom i januari fattades även beslutet att utbilda på plats i Sverige.

Utbildningen har skett under största hemlighetsmakeri och exakt hur många ukrainska soldater det rör sig om uppger inte Försvarsmakten. Men uppgiften i en brittisk tidning om att det rör sig om en hel brigad, 3 000–5 000 soldater, som utbildats i Sverige tillbakavisas.

På stridsfordon 90 har Sverige utbildat fyra kompanier, enligt arméns operationschef Mats Ludvig, som även han är på plats på övningsfältet denna dag.

Ett kompani består av tio fordon och det rör sig totalt om hundratals soldater. Varje fordon har en besättning på tre personer: vagnchef, förare och skytt. Dessutom färdas sex skyttesoldater bak i fordonet.

Till det kommer även bland annat mekaniker och ett antal befäl.

"Sverige utbildar självfallet besättningar för samtliga stridsfordon vi skänker", säger Mats Ludvig.

I Ukraina organiseras kompanierna i bataljon tillsammans med stridsvagnar, artilleri, luftvärn, ledningsstöd, underhålls- och sjukvårdsenheter.

Oleg finner utbildningen intressant och inte särskilt svår. Han framhåller att många av de ukrainska soldaterna har tidigare erfarenhet och redan kan grunderna. De svenska stridsfordonen är viktiga betonar Oleg.

"Mycket av det vi hade har blivit förstört av ryssarna", säger han, och tillägger att Ukraina behöver fler.

50 stycken stridsfordon 90 – Stridsfordon 90 är ett svenskt bandgående stridsfordon.

10 stycken stridsvagn 122 – Stridsvagn 122 är den svenska versionen av den tyska stridsvagnen Leopard 2.

8 pjäser av artillerisystemet Archer – Archer är ett självgående artillerisystem med åtta meter långa eldrör monterade på lastbilar.

Sverige har även skänkt bland annat luftvärnssystem, pansarvärnsrobot 57, granatgevär, pansarskott, sjömålsrobot 17, automatgevär, minröjningsutrustning, terrängbilar, avancerad ammunition, hjälmar, vinterutrustning och kroppsskydd.

Stridsfordon 90 (combat vehicle CV90) är ett svenskt bandgående stridsfordon.

Fordonet tillverkas av BAE Hägglunds i Örnsköldsvik har exporterats till flera länder.

Det utvecklades på 1990-talet och har sedan vidareutvecklats.

Vapensystemet förenar stor eldkraft, högt skydd och stor rörlighet.

Fordonet kör på larvband i max 70 kilometer i timmen på väg.

Kanonen är en 40 millimeters Bofors-automatkanon, vilket är kraftigare än många andra länders.

Stridsfordon 90 bemannas av en vagnchef, en förare och en skytt.

Dessutom kan upp till sju soldater åka med i ett utrymme baktill.

Sverige har skickat militärt stöd till Ukraina till ett sammanlagt värde av cirka 17 miljarder kronor.

Utöver stridsfordon 90 handlar det bland annat om tio stridsvagnar av typ Leopard 2, åtta pjäser av artillerisystemet Archer, luftvärnssystem, pansarvärnsrobot 57, granatgevär, pansarskott, sjömålsrobot 17, automatgevär, minröjningsutrustning och terrängbilar.

Den är artikel av TT Nyhetsbyrån är en del av ett gemensamt researcharbete tillsammans med sex nyhetsbyråer (AFP, AGERPRES, ANP, ANSA, DPA & TT) för European Data News Hub. De sex nyhetsbyråerna har arbetat nära tillsammans för att samla information om hur EU:s och Natos medlemsländer har svarat på den ryska invasionen av Ukraina. Varje nyhetsbyrå har producerat sin egen artikel som publiceras gemensamt den 3 juli.